Alva – en väv som växerpå Arbetets Museum

1991öppnade Arbetets museum i Strykjärnet – det arkitektoniska landmärke vid Motala ström som länge tjänade som textilfabrik. Och ända sedan dess har utställningen om textilarbeterskan Alva mött besökarna i trapphuset mellan våningsplanen. Den 13 juni öppnar ”Alva – arbetarminnen från Strykjärnet” i en helt ny gestaltning. Fördjupad och förflyttad. Från trapporna till ett helt eget våningsplan.

– Att som tidigare möta henne i trappan var speciellt, men också otillgängligt för en del. Nu har vi byggt en miljö där man kan stanna kvar. Sitta ner. Lyssna. Vistas i berättelsen – även om man inte har så starka ben.

Det nya handlar alltså inte i första hand om teknik.

– Det bärande är fortfarande den analoga berättelsen. Alvas röst. Hon är så rak och konkret. Inga krusiduller. Man kliver in och omsluts av hennes liv.

Huset som Arbetets museum ligger i kallas i folkmun för Strykjärnet och beskrivs ofta som Sveriges vackraste industribyggnad. Foto Peter Holgersson.

Individ i ett kollektiv

När den första Alva-utställningen öppnade var det inte självklart att lyfta fram kvinnornas arbetarhistoria.

– Det talades mest om varven och männen i den tunga industrin. Kvinnorna som jobbade inom textilindustrin i Norrköping var många och dåligt avlönade. Deras historia var inte berättad.

Att Alva blivit den som bär berättelsen är ingen slump.

– En stark anledning till att utställningen blivit så populär är att den är så förankrad i platsen. Det var här det utspelade sig. Man möter dem som faktiskt jobbade här. Det berör.

Tre intervjuer med Alva, gjorda 1986 och 1990, utgör fortfarande kärnan i utställningen. Hon började på fabriken 1927, bara 17 år gammal, och arbetade där till 1962. Trettiofem år i textilindustrin.

– Det är ramen. Ett helt arbetsliv. Och det är hennes historia som är i fokus, säger Carina Milde.

Att arbeta med enskilda livsberättelser är också en del av museets grunduppdrag – att samla in, bevara och synliggöra människors egna erfarenheter av arbete och vardag.

I den nya versionen har museet fördjupat materialet och fått in nya bilder från Alvas barnbarn. Besökaren kliver in i hennes vardag: kökssoffan som drogs ut till kvällen, utsikten över staden från fönstret, dånet från vävmaskinen.

– Men man får också stifta bekantskap med världen utanför. Danskvällarna. Valter – som dansade så bra att hon till slut gifte sig med honom, trots att hon ”gett sig tjyven på” att förbli sin egen kvinna. Sonen Kurt. Och charterresan till Mallorca 1955. Alva och Valter var pionjärer! Nöjde sig inte med att bara påta i kolonilotten på ledigheten.

Alva var, som Carina Milde uttrycker det, inte konform.

– Det gör henne extra intressant. Hon är lätt att ta till sig.

Alva (till höger) arbetar i Strykjärnet - årtal och fotograf okänd.

Flera perspektiv

Något förvånande är kanske att Alva var så extremt positiv till nästan allt. Arbetskamraterna var trevliga, förmännen hyggliga. Lite damm och oljud fick man tåla… Allt var bara bra! Kanske hänger det samman med att det är en äldre Alva som ser tillbaka på sitt liv.

Men den fördjupade utställningen nöjer sig inte med Alvas ljusa ton.

I den nya gestaltningen får även andra röster ta plats.

– Vi lyfter även fram dem som faktiskt tillstod att arbetet inte alltid var så enkelt.

Besökaren möter bland andra Gurli, som fick fingret krossat i rullmaskinen. Förmannen Einar, som satt på två stolar. Dressaren Harald, som strök tyget med ett lim kokt på potatismjöl och vatten. Här finns berättelser om råttor, damm och bedövande dån, om snålhet med raster och ovilja att installera duschar – det skulle ju kunna ”skämma bort arbetarna”. Tuffa villkor.

– Deras perspektiv hjälper oss att komma in på kollektiva Folkhemsfrågor som sjukkassa, A-kassa och facket. Vi har grävt i våra egna och andras arkiv och fördjupat de samhälleliga frågorna.

Det gamla slagordet om att det personliga är politiskt blir påtagligt.

Alva Carlsson, Foto Anders Kratz.

En dag i textilstaden

Alva står stadigt i Strykjärnet – men berättelsen slutar inte där.

Kring berättelsen om textilstaden Norrköping samarbetar Arbetets museum med närbelägna Norrköpings stadsmuseum. På det senare återfinns bland annat den hyllade utställningen om Moa Martinson och industristaden – en annan stark röst från arbetarklassen.

– De två husen kompletterar varandra. Våra pedagoger ser just nu över hur samarbetet kan fördjupas.

I sitt nya utförande rymmer utställningen många frågor som kan bli programverksamhet, menar Carina Milde.

– Man kan ju tänka sig allt från hållbar textil-after-work där man lagar kläder tillsammans. till föreläsningar där man lyfter företeelser som Lortsverige, tekoindustrin, semester, säkerhet på arbetsplatsen…

Museets restaurang högst upp i huset gör det möjligt att samla gruppen över lunch med utsikt över strömmen. I bottenplanet finns Brödernas Kafé. Runt hörnet väntar hela Industrilandskapet.

– Vi välkomnar aktörer som vill paketera upplevelsen tillsammans med oss, säger Carina Milde.

Berättelsen fortsätter

Alva är inte ett nostalgiskt porträtt. Det är en berättelse om arbete, självständighet, kompromisser och samhällsförändring – berättad av dem som levde den. Den nya versionen gör upplevelsen mer tillgänglig, mer fördjupad och mer mångstämmig.

För vuxenutbildningar, föreningar, seniorgrupper, företag och organisationer finns här ett innehåll som inte bara ses – utan diskuteras. Ett arbetsliv som speglar ett helt samhällsbygge.

Den 13 juni flyttar Alva in. På riktigt.

– Hon jobbade här i 35 år och har hållit till i trapphuset i ytterligare 35 år. Nu hoppas vi att hon får åtminstone 35 år till här i huset, på sitt helt egna våningsplan.