Det är en solig julimorgon när vi kliver på M/F Stora Karlsö i Klintehamn, på Gotlands västkust. Bara en dryg halvtimme senare stiger vi i land i Norderhamn, Stora Karlsös forna fiskeläge. För drygt ett sekel sedan stod här ett åttiotal fiskebodar. De två som finns kvar har fått sällskap av en restaurang med butik och ett museum. Det är i det sistnämnda vi samlas för ett kort intro innan vi ger oss av på den guidade rundtur som ingår i vår dagsutflykt. Runt omkring oss på väggarna sitter en mängd uppstoppade pippifåglar.
”Kan ni lista ut vad de har gemensamt?” frågar Anna Nyberg, vår guide för dagen.
”De håller väl till här?” gissar någon.
Det börjar med andra ord rätt lätt.
Hamnen på Stora Karlsö. Foto Stefan Mobark.
Spissar & tördar
Här har man genom åren skådat över 260 fågelarter, och ett sextiotal häckar här varje sommar. Allra mest känd är ön för sina alkfåglar – sillgrisslor och tordmular. (Och lunnefåglar då? Nej, faktiskt inte. Men det är en seglivad myt.) Sommartid trängs runt 25 000 par sillgrisslor och 12 000 par tordmular på de branta klipporna till Sveriges enda fågelberg. Här ruvar de sina ägg och i juli kastar sig de första sillgrissleungarna dödsföraktande ut för stupet, rakt ner i vattnet. Med tiden ska de klara av att dyka ner på 180 (!) meters djup för att hämta mat.
På Annas följande fråga, om vi vet vad sillgrisslan kallas på gotländska, blir även gruppens gotlänningar svaret skyldiga. Spissnäbb, är tydligen svaret. För att den har en så spetsig näbb. Tordmulen i sin tur sägs ha fått sitt namn från gotländskans törd, som visst betyder… skit. Om det är för att den har ett vitt ”träckstreck” som går från ögat och ut över näbben, eller för att den skräpar ner rejält på klipphyllorna, tycks inte helt klarlagt.
Sedan bär det av i samlad tropp för att själva ta in det intensiva växt- och fågellivet.
Foto: Caroline Lilja Grilly.
”Mr Stora Karlsö”
Via en stenig stig rör vi oss bort från Norderhamn mot Millsnabb, en udde med udda profil. Runt omkring oss växer vejde, som en gång färgade karolinernas uniformer, och vejksel – ett slags slånbärsliknande buskar vars bittra, magra bär uppenbarligen smakar bättre för fåglar än för människor.
Anna pekar mot ett stenblock i havet och berättar att dit kunde man en gång i tiden bli utrodd och dumpad för en natt, ifall man ansågs ha brutit mot någon av fiskelägets regler. En fingervisning om att det nog kunnat gå livligt till när hundratals gotländska ”sorkar” samlades här under säsongen för att fånga torsk och sill.
På klippväggen sitter en bronsplakett föreställande Willy Wöhler – mannen som redan 1880 köpte ön tillsammans med sitt bolag. Han ville jaga hare, men framför allt stoppa den fågeljakt och äggplockning som höll på att utarma fågellivet. I och med köpet kunde bolaget förbjuda fågeljakt, vilket faktiskt gör Stora Karlsö till världens näst äldsta naturskyddsområde efter Yellowstone i USA. Det sägs att Wöhler vid tiden för köpet kunde räkna till 20–30 sillgrisslor. Numera finns här alltså runt 25 000 par. Så nog måste väl räddningsaktionen anses som lyckad.
Vid fyren. Foto: Caroline Lilja Grilly.
Välkänd silhuett
Parallellt med att Anna låter oss höra om Wöhlers livsverk pågår vid strandkanten ett drama hon inte är sen att uppmärksamma oss på. Det är en gråtrut som kvickt nappar åt sig en fjunig storskrakeunge och stiger mot skyn med sitt byte. Skrin och flaxande fyller luften. Naturens lag, bevittnad från första parkett.
Efter att ha passerat Karlsöbolagets gamla byggnader, numera vandrarhem, tar vi oss upp för berget via en brant trappa. Uppe på fyrplatån breder utsikten ut sig: havet, Lilla Karlsö, Gotland – och hundratals hussvalor som pilar runt i luften. Den vita fyrbyggnaden från 1887 liknar en herrgård och är byggd av kalksten från ön. Den var bemannad fram till 1989 men lyser fortfarande och går att övernatta i. Som mest bodde här fyra familjer samtidigt. Och även om platsen en dag som denna, med sol och ljumma vindar, upplevs som idyllisk anar man att livet som fyrvaktare nog inte alltid var helt bekymmersfritt.
Fågelskådning de luxe
På väg mot ett av fågelbergen pekar Anna på växter som trivs i den kalkrika jorden: fetknopp, backtimjan, fårsvingel…
”Visste ni att Sverige har 2/3 av världens alvarmarker?”
Det gjorde vi inte.
Redan långt innan vi nått fram till fågelberget, onekligen något av rundturens clou, slås vi av lukten – ja stanken. Och av det bedövande ljudet från tusen och åter tusen tjattrande sillgrisslor. Medan vi lite diskret försöker att enbart andas genom munnen (det går sådär) lutar vi oss ut över järnräckena för att ta in den imponerande synen. Längs den breda, höga bergväggen ut mot havet sitter en imponerande mängd av ”Östersjöns pingviner”, som sillgrisslorna ibland kallas. Och på vågorna under dem pågår ett intensivt fiske efter föda. Många är de ungar som här och nu ska öva sig i överlevnadens svåra konst.
Fågelberget. Foto: Stefan Mobark.
Mer flora & fauna
En bit längre bort väntar oss öns största sankmark och dess värdefulla vattenreservoar. Bara Abisko får mindre regn än Stora Karlsö, får vi veta. Här trivs förstås många växter – inte minst orkidéer som krutbrännare och S:t Pers nycklar.
På väg mot nästa stopp, ett medeltida stenbrott för så kallad karlsömarmor, stöter vi på några av dem som ansvarar för att hålla öns hedmark öppen. Fåren – eller ”lammen” som det ju heter på gutamål – släpps ut här på försommaren och återvänder till Gotland om hösten.
Men får och fåglar är förstås långt ifrån de enda arter som befolkar ön. Likt en falk fortsätter Anna att hitta nya spännande djur och växter att uppmärksamma oss på. ”Kolla där, en ängsmetallvinge”, säger hon och pekar på en grönblå fjäril. ”Och här! En gräsgrön guldbagge.” Båda metalliskt glänsande mot kungsmyntans rosa blommor.
Guiden Anna Nyberg. Foto: Caroline Lilja Grilly.
Sagor & sägner
På håll ser vi Linnés ask, öns äldsta landmärke. Carl von Linné skrev om det i sin dagbok 1741, men trädet hade stått emot Östersjöns stormar långt innan dess.
Vårt sista stopp blir Hesselby läde – en portal av kalksten, eller raukport. Enligt sägnen blir man tio år yngre om man passerar genom den åt ena hållet. Och tio år äldre om man tar andra hållet. Vilket håll som var vilket? Det minns vår guide inte riktigt. Och ingen vågar chansa. Vid det här laget känns vår verkliga ålder redan i benen. En lunch på restaurangen och kanske också en stund i hängmattorna lockar, innan båten tillbaka till Klintehamn väntar.
Foto: Stefan Mobark.
- Stora Karlsö ligger 6,5 km sydväst om Gotland och kan besökas mellan maj och augusti.
- Båtresan från Klintehamn tar cirka 35 minuter.
- En guidad tur på 2,5 timmar ingår i priset, och totalt blir besöket ungefär 4,5 timmar på ön.
- Som naturreservat är ön skyddad: det är förbjudet att plocka blommor, fossiler eller stenar.
- Runt hela ön finns fågelskyddsområden med tillträdesförbud 15 mars–15 augusti, förutom vid stränderna i Norderhamn och Hien.
- 2025 utsågs Stora Karlsö till vinnare av Stora turismpriset.