Snart kommer bussen. Femtio pensionärer. En del fortfarande i full blom, en del lite svagare. Någon har rullstol. Jag undrar hur det blir idag?
Jag kommer ihåg när de Hörselskadades Riksförbund var här med grupp.
”Jo självklart tar vi med oss vår hörselslinga.” HA! - de hade glömt den i lokalen därhemma. Det blev en helt annan upplevelse. Man fick gå runt och skrika i deras öron för vi hade ingen slinga… men vi hade roligt.
Men tänk ändå så vitala dagens pensionärer är. Och så härligt att få höra deras berättelser från förr. Nu kommer de snart efter två timmars körning, och förmodligen vill hälften in på toaletten. Det blir kö.
"Minivärlden - makes people talk!"
Tänk den där gången när gruppen från Hovmantorp landade på Minivärlden Ljungby. Bussen gled snyggt in mellan portalen vi byggt av lastpallar och stannade framför trappan.
Alla älskar en duktig busschaufför. Och det behövs minsann, för gubbarna i föreningen hade mätt och faktiskt lyckats placera pelarna på millimeteravstånd från sidospeglarna. Det där hade nu spritt sig och blivit lite av en sport förchaufförerna. Ibland kunde vi se att den traditionsenliga applåden drog igång.
Först ut var fyra härliga damer som pratade i mun på varandra. Jag ser dem verkligen framför mig.
Det visade sig att de gjorde en resa ”ut i det blå”, det vill säga till okänd ort. Damerna hade suttit de två timmarna och försökt gissa vart de skulle. När de närmade sig Ljungby var de helt övertygade: ”Vi ska till Ullared!!!!”
Men... Vad är det här för något? ”Skulle vi inte till Ullared?”
Bra start på den visningen... Förhoppningsvis var det bara kaffet och det hembakade brödet som fattades.
Retrovärlden "Lilla Småland" engagerar.
Och mycket riktigt. De högljudda rösterna försvann efterhand och lugnet la sig i Millans Kafé. När de lämnade Minivärlden var de både glada och tacksamma. Ja faktiskt lite lyckliga.
Istället för att shoppa loss bland tusentals andra köpgalna människor hade de börjat tänka tillbaka. Minnen kom upp. De pratade med varandra. ”Kommer du ihåg…?” Skratten ekade när de tittade på gamla bilder, eller såg på våra tågfilmer i den gammaldags ”biografen”.
Fascinationen över våra handgjorda miniatyrvärldar, inte minst Lilla Småland, går inte att beskriva. De fick en upplevelse som de på något vis skapade själva.
Och våra underbara värdar som hade tänkt att berätta så mycket fick knappt chansen.
För en ordförande i den ideella föreningen är detta ljuv musik…
”Anders, nu kommer bussen. Det sitter ett gäng och applåderar där bak…??”
Anders Billow
minivarlden.se
