Förväntansfulla men ännu lite reserverade samlas halva rösträttsgänget, grupp två, i Moa Martinsons trädgård. Över nybryggt busskaffe ska nu nya bekantskaper knytas.– Jag frågade faktiskt min man om han ville följa med, men han sa att han inte ville vara ensam karl, säger Kristina och skrattar.
I stället fick Kristina med sig kusinen Annika, ”som aldrig reser någonstans”, men som till den här resan sa ja direkt.
– Nu fick vi ju massa tid ihop, lite som förr. Och han hade ju rätt, min man, han hade varit ensam karl här, säger Kristina.
Övriga resenärer i gruppen passar på att flika in att på andra gruppresor de åkt på brukar det alltid vara några män, men på just denna, den så kallade rösträttssafarin – som går till hem och miljöer där kvinnliga rösträttskämpar levde och verkade, lyser de med sin frånvaro.
– Eller lyser kanske de inte gör, skrattar någon, men de är inte med här.
Efter Kristinas presentation flyter samtalet i trädgården på. En majoritet av damerna reser i sällskap med en eller flera väninnor.
– Men vi har ändå enkelrum, säger Gunilla. I den här åldern är det skönt att vara själv en stund på kvällen, dagarna är så fulla med aktiviteter och socialt umgänge.
Kaffepaus i Moa Martinsons trädgård, färdledare Isabella Hermelin (i röd jacka) hälsar välkomna. Foto Eva Lindholm.
Bonding på Moas torp
Att lära känna varandra går extra fort i Moas trädgård eftersom både dörr och lampa krånglar på dasset. Det blir till att låta dörren stå på glänt och turas om att hålla vakt. Grupp två blir snabbt en grupp och en vag förnimmelse av skolresa gör sig påmind när det är dags att kliva på bussen igen.
Kusin Annika från Öland kan inte riktigt förklara varför just denna resa lockade mer än andra resor.
– Det kändes bara självklart, plus att det var kul att göra något ihop med Kristina såklart.
Kristina flikar in att förutom rösträttstemat så var det för hennes del Ulrika Knutson, som föreläsare, som lockade.
– Hon är alltid kvalité, alltid värt det.
En av ensamresenärerna från Skåne säger att hon länge funderat på att göra rundresan till rösträttsförespråkarna i egen regi, men eftersom hon saknar körkort skulle själva förflyttandet ta onödigt mycket tid.
– Dessutom får man guidningen här, och allt annat matnyttigt, man får allt serverat. Det blir roligare helt enkelt.
Det återkommer som svar på varför man valt gruppresan som reseform, både bekvämligheten och det sociala, och att man får ett helt ”paket”.
– Min man säger att han inte vill vara turist, han vill upptäcka själv, men att åka på en resa med guide är inte att vara ”turist”, tycker jag, säger en av kvinnorna från Stockholm.
De är flera från Stockholmsområdet som inte känner varandra sedan tidigare men som alla blivit inspirerade av en kurs de gick på Senioruniversitetet om den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad.
– Efter den ville man ju bara veta mer om dessa kvinnor, och då passade denna resa som handen i handsken ju.
Många timmar i bussen blir det, men kusinerna Annika (randig tröja) och Kristina har mycket att prata om. Foto Eva Lindholm.
Hos Elin och Ellen
Första natten spenderas på hotell i Vrigstad och de flesta gör en tidig kväll efter den gemensamma middagen, det har varit en lång dag och morgondagens program är digert. Först ut är Elin Wägners hem Lilla Björka, sedan lunch i Gränna, följt av Ellen Keys hem Strand i Ödeshög för att till slut komma fram till Lilla Ulfåsa, Fogelstad.
När gruppen framåt kvällen byter om från promenadvänliga skor till tofflor för middagen på Lilla Ulfåsa är stämningen hög.
– Detta är den ultimata bildningsresan, säger Kristina och Annika samstämmigt.
Och som om dagen inte varit fylld av driftiga och inspirerande kvinnor redan visar det sig att en av kvällens servitriser heter Christina Jutterström. Ja, just hon, den legendariska journalisten Christina Jutterström som avslutade karriären som chef på SVT. Christina Jutterström jobbar ideellt på Fogelstad och efter påtryckningar från rösträttssafarigänget kör hon en improviserad föreläsning om sitt yrkesliv. Hennes journalistbana börjar knappt 10 år efter den kvinnliga medborgaskolan lades ned och väcker många tankar om kvinnors möjligheter då och nu. Samtalen runt borden flödar, om kvinnorna vars liv och gärningar präglat resan hittills, om samhällsproblemen som kvarstår och om kvinnors styrka.
– Tänk att Moa Martinson hade fem barn i det lilla torpet! Och sedan skulle hon serva Harry Martinson och hans skrivarkompisar innan hon kunde skriva själv.
– Jag skrattade högt när jag läste Norrtullsligan (av Elin Wägner), varför pratas det inte mer om de här kvinnorna?
– Det är något med kraften i kvinnor som grupp, när det är om, av och med kvinnor. Den kraften är oemotståndlig.
Lilla Björka, som först var Elin Wägners sommarbostad innan det blev hennes permanenta hem. Foto Pellefoto.
Kvinnokamper förr och nu
Nästa dag ligger dimman tjock runt Lilla Ulfåsa när Fogelstads insamlingsstyrelses ordförande Tjia Torpe tar över som föreläsare och pratar om Fogelstads framtid, hur ska historiska arvet föras vidare?
– Hur ska vi få tag i den unga generationen? De vill inte koka kaffe i 5 år för att sen få ett förtroendeuppdrag som revisor, säger Tjia Torpe retoriskt.
Jakten på unga är ett bekant tema för åtskilliga i rösträttsgruppen. De flesta har lämnat yrkeslivet bakom sig men är nu ideellt engagerade i olika föreningar, rörelser och projekt. Att hitta yngre personer som vill vara delaktiga är en utmaning samtliga känner igen. Stockholmsgänget menar att dagens kvinnokamper är svårare att formulera än gårdagens.
– ”Allt” är ju redan vunnet, men ändå inte, vi har rösträtt, egen inkomst, tillgång till utbildning, men det är ju inte jämställt, funderar Agneta.
– Vi måste börja prata om det omöjliga i att jobba heltid och ha barn, vi måste se strukturen i kvinnors utbrändhet, inte fastna på individnivå, säger någon annan.
– Men det måste komma uppifrån, se på förskolans kris till exempel, det är kvinnornas kris, från båda håll, säger en tredje.
Diskussionen får pausas när det är dags att gå på bussen igen, Värmland hägrar. Tjia Torpe följer med som ciceron och berättar, stundtals på värmländska, om Selma Lagerlöf liv med en liten utvikning om Gustaf Fröding strax innan det blir fika på hans minnesgård, Alsters herrgård.
Livliga diskussioner vid fikabordet när kusinerna Kristina och Annika har fått sällskap av Flory och Janna på Alsters herrgård. Foto Eva Lindholm.
Sista kvällen är det givet att samkvämet fortsätter efter middagen, och i salongen på övervåningen på Ulvsby herrgård sitter hela gruppen från rösträttssafarin tillsammans. Resan summeras, och enigheten är stor.
– Det har varit en kanonresa, alla borde åka på denna resa, unga kvinnor och nysvenskar. Nästa gång får vi se till att våra döttrar åker!
– Och våra söner!
Text: Eva Lindholm
På Fogelstad tar man traditionsenligt en bild på deltagarna, här syns nästan hela rösträttsgruppen på trappan till Lilla Ulfåsa.
Resmål Sveriges reporter Eva Lindholm syns längst fram till höger.