Vad kände du när du fick frågan att översätta ”& Julia”, Calle?
- Enbart glad, är stor Max Martin-beundrare ända sedan Denniz Pop-tiden och hade hört att musikalen var smart tänkt och skriven. Vilket jag fick bekräftat både när jag läste och sedan fick se den – i Hamburg, så jag fick försöka gräva upp min insomnade skoltyska…
Hur funkar mötet Shakespeare–Max Martin?
- Suveränt. Musikalen känns väldigt ’nu’ och meta-fiffig. Renässansen och 2020-talet glider ihop, och både Shakespeare och Max Martin är tidlösa och universella – på olika sätt.
Vad är särskilt med att översätta en musikal där publiken redan kan låtarna?
- I det här fallet ska ju inte sångtexterna översättas, men när vi till exempel gjorde ’Priscilla’ var många först så skeptiska till att vi skulle göra de välkända discolåtarna på svenska att jag blev lite nervös - skulle folk lyncha mig för att de inte fick höra ’I will survive’ i original?
- Men efteråt tyckte både recensenter och publik att just detta var ett genidrag - och jag fick beröm så jag rodnade ned till fotknölarna.
- Att det i ’& Julia’ sjungs på originalens engelska gör att den som vill skråla med i ’Oops! …I did it again’ kan göra det för full hals - vilket ju också har en poäng.
Hur balanseras respekt för originalet med den moderna, feministiska tolkningen?
- Väldigt bra, faktiskt. Det är kul, glimten i ögat, ironiskt, ibland sarkastiskt - ändå är känslorna fortfarande på liv och död. Som ju känslor är när man famlar med sig själv och sina relationer, ja med livet.
- Jag ser detta som en kärleksfullt retsam, tjejkaxig och nutida uppföljare. Lite av ’Juliet – the resurrection’. Och originalet är så bra att det tål alla smockor, bearbetningar och parodier i världen, det har teater- och musikalhistorien visat.
- Alla nya varianter blir därför indirekta hyllningar, vare sig de vill eller inte, som bekräftar verkets eviga dragningskraft. Efter 430 år är Romeo & Julia fortfarande Världens Bästa Pjäs, det är ju inte klokt!
Vilken publik tror du kan tveka – och vad vill du säga till dem?
- Kärlek, humor, drama, dans och hits – what’s not to like? Tror det här kan bli en föreställning där typ kids från grönalundkonserter trängs med vithåriga dramatentanter. Och alla däremellan. Jag har till och med musikalhatande kompisar som bara vill gå på just den här.
Har du själv fått en ny relation till Max Martins musik?
- Ja, jag har återupptäckt ’I’m not a girl, not yet a woman’, med nya glasögon. Min personliga favorit i musikalen - då trillade mina glühweinstyrkta tårar i Hamburg!
Är pop smartare än sitt rykte?
- Pophits hånas ofta när de toppar listorna. När de decennier senare visar sig odödliga, kryper alla skamset till korset - minns ABBA. Själv har jag alltid värderat effektiva poplåtar högt, fattat hur svårt det till synes ’enkla’ är – och anat att tiden kommer ge hitsen rätt. Vilket ju redan har hänt med Max Martins låtskatt, han fick ju Polarpriset för hela tio år sen, för böveln.
Och om Shakespeare och Max Martin möttes i baren – vad skulle de tala om?
- Hårvård. Hur de tar hand om sina långa, vackra svall.
Läs mer om & Julia på Cirkus i Stockholm.