Jag står framför en av Lars J:son Nuttis väggmålningar på Ájtte. Ur starka färgspelet träder gestalter fram. Jag tänker att jag både skulle vilja vara där – och inte. Alla museer bär på dolda berättelser, ibland svåra att prata om i en annan tid. Just därför blir samlingarna viktiga. Skallmätningar, kolonialisering, tvångsförflyttning – länge undanskuffat, nu synligt. Vi återkommer till det.
Elina Nygård, konstnär och enhetschef på Ájtte, kliver ut ur lavvun i entrén. Förr skrämdes barn till respekt: gudarna bodde i kåtan och köksdelen var förbjuden mark.
– Till mig sa de att jag skulle få löständer om jag hoppade från ena sidan till den andra. Så vi testade förstås så fort vi blev ensamma.
– Vi får väl se hur det går med tänderna, säger hon och skrattar.
Elina Nygård. Foto: Håkan Stenlund.
Krävande klimat
Vi behöver inte gå till de mörkaste kapitlen för att det ska skava lite i våra moderna vardagsliv. Även utan skallmätningar var livet hårt. Om museet vaknade skulle föremålen berätta om strategier för att överleva i ett krävande klimat.
– Nybyggare, inflyttade och samer som lämnat renskötseln hade det ofta tufft. Man skulle klara allt: jaga, fiska, hugga ved, ta hand om djur och gård. Inte lätt, säger Elina.
Ájtte är byggt som en renhage. I mitten, i det Runda Rummet, visas nu Markerna – ett verk av Carola Grahn och Nils-Johan Labba, inlånat från Länskonstmuseet. Det följs av en uppmaning till eftertanke: ”Vi erkänner att markerna vi samlas på är samernas traditionella hemland [...] och arbetar för helande av både jord och hjärta.”
Privata samlingar
Både Ájtte och Silvermuseet har sitt ursprung i privata samlingar. I Jokkmokk var det landsfiskalen Erland Ström, i Arjeplog läkaren Einar Wallquist. Ströms samling hör till landets främsta inom samisk kultur. Båda ville att föremålen skulle stanna i regionen – för glädje och förundran.
Hantverk - duodje - på Ajtte. Foto: Håkan Stenlund.
Samiskt hantverk
En dag i mars går jag runt på Ájtte och har Elina som sällskap. Hon har jobbat i över 20 år med Ájttes utställningar. Min favoritutställning på museet är den om Duodje – samiskt hantverk. Här visas klassiska verk av Asa Kitok, Jon Thomas Utsi, Monica L Edmondson, kuraterat av Katarina Spiik Skum och Sunna Kuoljok. Drygt 400 föremål – och de fortsätter fascinera.
Silvermuseet i Arjeplog
Doktor Wallquist kallade det själv för ”vildmarksromantik”. Det var därför han, uppväxt i Dalsland, utbildad i Stockholm, tog tjänst som läkare i Arjeplog – och blev kvar. Orten saknade läkare, närmaste fanns i Arvidsjaur, nio mil bort.
Han kom 1922, efter spanska sjukan. I 40 år tjänade han bygden – och samlade föremål som blev Silvermuseet.
Silver
Silvervägen, Silverhatten, Silvermuseet – mycket kretsar kring silver här.
– Det finns både historien om silvergruvan i Nasafjäll, och det samiska silvret, säger museichefen Malin Brännström.
– Silver var ett sätt att förvalta värde. Samer sålde päls, och vinsten blev ofta silver. Dessutom var bling-bling en viktig faktor redan på den tiden.
I dag finns här världens finaste samling av samiskt silver. Rikedomarna i samlingen väcker frågor – som hur ett bröllop kunde se ut. I dagarna tre höll man fest. När folk ändå reste långt, gällde det att passa på.
Tid var en annan faktor. Där jag står och ser på utställningen hinner jag fundera på om jag ens skulle ha orkat med denna långsamhet. Om min skrollande tumme och sensationssökande hjärna skulle ha orkat med att det enda viktiga vara att få i gång elden och vänta på kaffet som skulle koka, även denna morgon.
"Silver var ett sätt att förvalta värde. Samer sålde päls, och vinsten blev ofta silver. Dessutom var bling-bling en viktig faktor redan på den tiden." Foto: Håkan Stenlund.
Arktisk forskning
Jag vandrar vidare genom museerna. Fastnar, läser, tänker att jag borde ge det mer tid. Silvermuseet låg tidigare i den gamla nomadskolan – nu är det utbyggt och rymmer även INSARC, Institutet för arktisk landskapsforskning. En fristående, platsförankrad forskning.
Ájtte har vuxit från utställning till arktiskt kunskapscentrum. Båda museerna tror på den arktiska livsstilens kraft.
Långsam förändring
Redan 1992, i Rio, slogs det fast: lokal och traditionell kunskap är lika viktig som vetenskaplig. Samer, bönder, jägare, fiskare, slöjdare – de bär på sådan kunskap.
– Det är lätt att tro att ingen bott här, säger Malin Brännström.
– Men det här är ett landskap som formats långsamt, av samspel mellan människa och natur. Och det har vi något att lära av.
Om ett museum kunde tala...
Vad skulle det säga? Jag ser en bild på Johan Abram Persson på skidor. Jag skulle ha velat höra med honom hur det var att vinna Vasaloppet 1929. Lika gärna hade jag velat fråga Kristina Ottiliana Persdotter från Ammarnäs om hur hennes bröllopsdag 1908 var. Hon sitter vacker på ett foto. I montern: hennes kolt, barmkläde, silverbälte. Blev hon lycklig? Förstod hon ens vad det ordet betyder?
Kanske är det just det ett museum ska göra – få oss att undra över det som redan finns inom oss. Varför blev just jag som jag blev?
Text: Håkan Stenlund (bearbetad/kortad)/Swedishlapland.com
FLER SPÄNNANDE MUSEER I NORRBOTTEN
KIN Konstmuseet i Norr
Högst upp i Kirunas runda stadshus, och redan i trappan på väg dit, möter du samtidskonst från Barentsregionen. Samhällsengagerat, utmanande och mitt i samtiden – det här är Norrbottens länskonstmuseum.
Tornedalens museum
Vad har mat, rock, dialekter och identitet gemensamt? Allt hör till berättelsen om tornedalingarna. Detta gränslandsmuseum ligger i Torneå och är gemensamt för svenska Haparanda och finska Torneå.
Bastumuseet i Kukkolaforsen
En hyllning till bastukulturen! Här kan du och din grupp lära er om bastandets historia, hälsovinster och ritualer – eller bara testa en av de 13 bastur som står redo för ett riktigt hett besök.
Bastumuseet i Kukkolaforsen - hot stuff.
Norrbottens museum
Mitt i Luleå finns länsmuseet för Sveriges största län. Mellan dess väggar ryms samisk, tornedalsfinsk, finsk, svensk och nysvensk kultur – med utställningar, program och ett levande kulturarv i fokus.
Försvarsmuseum Boden
Ett museum som sätter Bodens militära roll i ett större sammanhang. Från 1800-tal till nutid, genom krig och fred – med människan i centrum.
Rödbergsfortet
Ett jättelikt fort, sprängt rakt in i berget och fyllt med originalutrustning. Byggt 1903–1908, stängt så sent som år 2000 – idag ett fascinerande och välbesökt byggnadsminne.
Havremagasinet i Boden
Förr förvarades hästarnas havre här – nu visas samtidskonst från hela världen i sex våningsplan. Demokratifrågor, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är centrala teman.
Älvsby Bensinmuseum
Doften av bensin, krom och 50-tal! På 400 kvadratmeter ryms gamla mackar, ett jukeboxkafé och världens största VICI-pump. En full tank nostalgi, i Älvsbyn.
Hattmuseet i Burträsk
Världens nordligaste hattmuseum visar runt 350 damhattar från 1930 till 1960-talet – helt oanvända och med tonvis av karaktär.
Källa: swedishlapland.com
En huvudsaklig samling hattar finns i Burträsk. Foto: Håkan Stenlund.