(Först publicerad i RS nr 2/2024)
Han har hunnit bli drygt 70 år, flugfiskaren och arkitekten Bertil Harström. Den här eftermiddagen går han omkring på Arctic Bath, det nya kallbadhuset på Luleälven utanför Harads. Det har gått runt tio år sedan idén föddes, på efterfesten till invigningen av det då nyöppnade Treehotel. Någon klappade Bertil på axeln och sa: ”Nu måste du rita en bastuflotte på älven – så folket på hotellet har något att göra”.
– Så det här, säger Bertil och sveper runt med handen för att visa på badet, är i princip en efterfest som gått överstyr.
– Då tänkte jag väl inte direkt att en bastuflotte skulle vara mitt nästa projekt och det blev det ju inte heller, det har gått tio år i mellan, men samtidigt planterades något om älven i huvudet på mig.
Men ”bastuflotten”, Arctic Bath, har istället blivit ett 700 kvadratmeter stort kallbadhus och hotell, där form och design hämtat inspirationen ur bilden av en gammeldags timmerbröt, och på många sätt Sveriges coolaste nya hotellprojekt.
Arctic Bath.
En natt bland träden
Vid det här laget känner många till historien om Treehotel. Om hur en grupp arkitekter var på en fiskeresa med hotellets ägare Kent Lindvall och hur de då, en kväll vid lägerelden, började prata om filmen ”Trädälskaren”, av den numera bortgångne dokumentärfilmaren Jonas Selberg Augustsén, som de sett på TV. Filmen hade väckt barndomsdrömmen kring att bygga trädkojor till liv hos arkitekterna och den här fiskeresan kom senare att mynna ut i att Treehotel byggdes och byn Harads hamnade på världskartan.
I projektet kring Treehotel samlas några av Skandinaviens mest erkända arkitekter och designers. Tomas Sandell, Tham&Videgård, Cyren&Cyren, Sami Rintala, Snøhetta, Bjarke Ingels och Bertil Harström, har alla byggt varsin träkoja som numera hyrs ut som hotellrum. Bertil är den ende som har två trähus på Treehotel. Dessutom har han ritat de allmänna lokalerna på Treehotel, som bastu, relax och SPA. Han har en osviklig kärlek för trä.
– Ja, jag tror förbanne mig inte att det finns något mer sorgligt än bilden av långtradare som kör timmer ner mot kusten.
– Vackra träd som exporteras bort till dollarkursen. Det är så fantasilöst.
Kärleken till trä
Och i mer än 30 år har Bertil Harström slagits för folks rätt att bygga massiva trähus. Hans kärlek till träkojor och timmerbrötar sitter långt in i själen. Arkitekt och designer som han är, men innerst inne nästan mer som idealist och trädkramare. Dessa projekt är inte bara en arkitekts vision och drömmar, det är grundat i en övertygelse om att vi faktiskt missar något när vi inte tillåter oss själva att bara bygga mer i trä.
– Du vet trä är ett genialiskt byggmaterial. Det absorberar fukt, det binder koldioxid, det transporterar värme. Det är vackert att se på och underbart att ta på. Det finns något helande i träd.
– Alla borde ha en trädkoja.
Det är alltså Bertil som designat själva ursprunget till Arctic Bath, Han fick idén med ett kallbadhus i form av en timmerbröt tidigt och tillsammans med tornedalingen Johan Kauppi kunde han gestalta det nya flytande designhotellet i Harads. Dessutom har inredningsarkitekten Annkathrin Lundqvist designat de sex husen som står på land.
Drömhotellet
I Riksgränsen, lite längre norrut i fjällvärlden, finns Niehku Mountain Villa. En hotelldröm så långt upp och långt bort från resten av Sverige som du i princip kan komma. På en UNESCO gala i Paris 2019, vann Niehku det prestigefyllda priset Prix Versailles för bästa hotellinteriör i världen. Stylt Trampoli som stått för designen har på ett makalöst sätt lyckats fånga det unika med att det här också är Riksgränsens historia. Med malmbanan och järnmalmen, historien om hur gruvan i Kiruna och hamnen i Narvik knyts samman här på gränsen mellan Sverige och Norge. Den gamla stenmuren från lokstallsruinen löper rakt genom hotellbygget och i restaurangen har en smörjgrop, för dåtidens lok, blivit en perfekt vinkällare.
Niehku, som är det nordsamiska ordet för dröm, blev till tack vare passionen hos två kompisar som båda kom till Riksgränsen på 1990-talet. Skidåkande ungdomar, med en större längtan till snö än skola, där fjället och det gamla anrika Riksgränsenhotellet blev en tillflyktsort. Knappast visste de då att Riksgränsen skulle bli ett landmärke i livet, att Niehku kunde bli annat än en dröm, utan också ett hotell för stilmedvetna skidåkare och resenärer från världens alla hörn.
Niehku.
En ikon av is
Design- och/eller boutiquehotell, låt oss kalla dem livsstilshotell, är ju inget nytt. De började växa fram redan under 1980-talet och kanske kan man kalla Icehotel i Jukkasjärvi för Swedish Laplands första. Icehotel firar sitt 35-årsjubileum och alltid har design, liksom artisternas arbete, varit prioriterat här. Om du ska säga fem nyckelpunkter för att något ska kallas livsstilhotell så är det första att du alltid ska komma ihåg din Shakespeare: ”All the world’s a stage, and all the men and women merely players”. Och Icehotel har erbjudit dagens bucketlist-resenärer en scen i mer än tre decennier, den där viljan att sudda ut gränsen mellan ute och inne är något Icehotel alltid lyckas med. Och de som mer än några andra satte upp kriterierna för vad ett livsstilshotell är, var amerikanerna Ian Schrager och Steve Rubell, grundare av legendariska klubben Studio 54 i New York och de som senare skapade hotellet The Morgans. Enligt dem ska ett livsstilshotell just ha hotellet som en teaterplats, där lobbyn är central, hotellet ska spegla sina gästers livsstil och sudda ut gränserna mellan ute och inne. Dessutom får gärna hotellet vara en central anledning till att människor överhuvudtaget besöker platsen, hotellet ska vara ett resmål i sig självt. Något att prata om som ”been there done that”, men gör gärna om det varje år.
ICEHOTEL. Foto: Asaf Kliger.
Uppe på berget
Och kanske är det just därför vi kommit till Luppioberget utanför Övertorneå ikväll. För det väl tilltagna panoramafönstret och utsikten. Här fanns tidigare ett välbesökt sommarcafé. Du tog din fika, din kaffe och din glass, sedan gick du till toppen, tittade på den magiska utsikten över Tornedalen, innan du gick ned och åkte vidare. Idag sitter du i restaurangen och äter middag med inresande från Benelux och väntar på att få ta en bastu på kanten till ett 60 meter högt stup. Lapland View Lodge är inget arkitektritat koncept per se, stugor och faciliteter är moderna, nordiska och avskalade. Du har sett sådana här hus förut. Däremot har du sällan haft ett dylikt läge. Utsikten är inget annat än magisk. Hus och terräng gifter sig på ett perfekt sätt. Stugorna som står på klipphällen går att montera ned och flytta därifrån. Och genom att göra så skulle i princip platsen vara tillbaka till hur den alltid sett ut sedan istidens slut.
— Det var hela tiden intentionen med bygget. Det skulle byggas som om det var ett lån och inte påverka själva platsen. Istället, så skulle naturen kunna återta platsen, berättar Johan Väisänen, som tillsammans med frun Sara äger Explore the North.
— Allting är alltid till låns.
Det gröna cityhotellet
I lobbyn till Kust Hotell och SPA i Piteå står en torrfura. Restaurangen och takbaren på hotellet heter Tage. Båda sakerna beror på Tage Skoog, mannen bakom Skoogs koncernen som äger hotellet. Tage hittade torrfuran när lobbyn nästan var klar. Han ringde dottern Christina och sa att han hade: ”funnit en kvist”, och att det var något som han trodde sig skulle göra sig bra i lobbyn. Och eftersom det var pappa som ringde så hamnade förstås furan i lobbyn, ja de fick faktiskt bygga om hela entrén på hotellet för att få plats med trädet. Kom ihåg det du läste tidigare, i ett boutiquehotell är lobbyn central. Och i lobbybaren, som också skulle kunna kallas ginbaren, dricker du en gin och tonic den här eftermiddagen. Christina Skoog, vars idé det är att hotellet blivit till, svarar på frågan om fasaden.
– Ja, det är ju inte så enkelt att förklara ska du veta. Men den korta versionen är att betongfasaden har en inblandning av titanoxid i sig. Så när hotellfasaden fångar upp koldioxid så reagerar den med titanoxiden tack vare solens UV strålar. Hela fasaden fungerar på så sätt som en lunga.
– Och förutom att förbränna koldioxid, och det här är helt mätbara resultat, så hjälper titanoxiden till att hålla fasaden ren och snygg.
För sin fasad har hotell KUST i Piteå vunnit Året Miljöpris av byggbranschen. Men för sitt inre, för sitt hotell, en central anledning att åka till Piteå, blev KUST utsett till Norra Europas bästa nya hotell och Norra Europas bästa boutique-hotell av World Luxury Hotel Awards redan 2108.
The Wood Hotel. Foto: Visit Skellefteå.
Hotell i trä
En bit söderut, från Piteå räknat, i Skellefteå står The Wood Hotel by Elite. En av världens högsta träbyggnader och kanske det hotell i världen där alla dina ekologiska footprints käkas upp, så fort du checkar in. The Wood Hotel by Elite är ett hållbarhetsbygge och ett landmärke.
Robert Schmitz, en av arkitekterna bakom Wood, från arkitektbyrån White säger:
— Uppdraget var ganska enkelt och klart från staden: ”Ge oss ett landmärke”.
Skellefteå stad hade utlyst en tävling för hotellet. De fick 55 olika bidrag från 11 länder men det var Robert och hans kollegor på White som kom med ett förslag omöjligt att inte lockas av. Skellefteås historia är industrins, både gruv- och skogsindustri. Och det var i skogen White hade fastnat. Skellefteå som stad; omgiven av skog med ett Universitetet med ett träprogram, där borde finnas tillräckligt med mod, grundat i tradition, att bygga ett så speciellt trähus. Och Skellefteå vågade.
Idag är det 20 våningar höga hotellet ett av världens högsta trähus. Och trä har sina fördelar. I sig själv absorberar huset koldioxid, och genom att skogen som lämnat ifrån sig träden kommer från en 5-mils radie och är återplanterad har konstruktionen i sig varit hållbar.
— Timmer är väl egentligen det enda förnyelsebara byggmaterial vi har och vi ville på något sätt visa på materialet, även för andra framtida byggen, säger Robert.
Inte bara absorberar husets trä koldioxid från luften, huset har solpaneler och glasväggar som genererar värme och dess AI-system är påkopplat till stadens värme och energiverk, så både överskottsvärme såväl som kyla, slussas ut i stadens övriga värmesystem. Att checka in på Wood är i princip att checka ut från ett ohållbart system. Hotellet har 205 rum, tre restauranger, spa och ligger ihopkopplat med stadens kulturhus Sara.
Konsthotellet
I Tornedalen finns ett annat av Swedish Laplands många designfavoriter. Arthotel Tornedalen i Risudden är ett slags svenskt Sextantio, ett albergo diffuso. Ni kan säkert historien om svenskättlingen Daniele Kihlgren som kom till en övergiven bergsby i italienska Abruzzo och sedan bestämde sig för att bygga om hela bergsbyn Santo Stefano di Sessanio, till ett designhotell. Till Risudden i Tornedalen kom Gunhild Stensmyr en sommardag. Hon är född i grannbyn, men som så många andra packade hon och resten av Sverige och flyttade till stan på 1960-talet. Gunhild jobbade på olika museer och konsthallar innan hon till slut arbetat sig ända ner till Skåne. Där fick hon hemlängtan och åkte upp till Tornedalen. Hus Tolonen i Risudden stod tomt. Hon köpte det, och sedan köpte hon hus Wennberg och sedan ett hus till och ett hus till. Dessa har hon nu renoverat, med förstklassig design, och paketerat till en hotellupplevelse som både är hemma hos och exklusiv bortskämd lyx.
– Jag vet inte om lyx är rätt ord, det är ju inte ett sådant hotell. Däremot är det väl lyx att bo på en plats där hotellägaren känner alltifrån konstnärerna som hänger på väggen till fiskaren som fångar din Kalixlöjrom.
– Det är den där enkla lyxen av att vara helt omgiven av konst och design, och samtidigt ha hela Tornedalens historia och skönhet med sig över tröskeln till huset.
– För upplevelsen av allt det vackra som finns utanför, ska inte ta slut bara för att du kommer in i huset. Den ska förstärkas.
– Det är därför konst finns, som design och drömmar.
Text (nedkortad):
Håkan Stenlund/Arctic Sweden