Efter ytterligare lite repliktragglande tar han sig obesvärat ton: Jag kan inte längre existera norma-a-alt -ena dan är ej den andra lik...”
Det är slutaudition inför höstens förväntade dundersuccé De’ e’ det här vi kallar kärlek. 300 sökanden har blivit 17 som idag ska bli 7. Till jurygänget inne i salongen hör Sveriges okrönta sångtextdrottningar som jag sitter och väntar på: Ingela ”Pling” Forsman (Bra vibrationer, Se på mig, Tommy tycker om mig...) och Monica Forsberg (Dag efter dag, Främling, 100%...). Tillsammans har de två nämligen skrivit manus till musikalen som vilar på 26 av låtskrivarlegendarerna Lasse Holm och Torgny Söderbergs klassiska hits och vars världspremiär är förlagd till just Nöjesteatern, den 22 september i år. Och visst är det så att Ingela och Monica inte sällan själva författat texterna till de odödliga låtarna ifråga.
En svensk hit-musikal
När tjejerna äntligen får en välförtjänt rast (”Vi trodde aldrig att Hans [Marklund, reds. anm.] skulle bryta!”) slår de sig ner vid mitt bord med var sin sallad och i samma stund smiter ”#17” runt hörnet.
- Tillsammans hade Torgny och Lasse i många år haft planer på en musikal byggd på deras hits, inleder Monica. Och för en sisådär fyra år sedan fick vi varsin förfrågan från dem om att koka ihop manuset.
Att det sedan dröjt lång tid innan planerna kunnat förverkligas har flera orsaker. En pandemi kom emellan. Torgny Söderberg, som varit projektets främsta motor, gick tragiskt nog bort förra året efter en lång tids sjukdom. Lorensbergsteatern i Göteborg, som först var tänkt att hysa världspremiären, är nu utbytt mot Nöjesteatern. Kanske var det rentav ödesbestämt att premiären skulle ske just i Malmö år 2023? funderar Monica.
- I år är det ju faktiskt 40 år sedan Carola vann Melodifestivalen här i Malmö med Lasses och min låt Främling, och Ingela har vid det här laget haft 40 bidrag med i Melodifestivalen, varav det senaste 2021. Så lite siffermagi är det allt.
En sluten cirkel
Men det är faktiskt mer än så som känns ödesbestämt när man närmar sig de här två musikmästarna. Båda är födda 1950, i samma stjärntecken. De har ”Fors” i efternamnet. I hela sina respektive liv har de haft enorma framgångar som bl a musiker, sångerska, producent och översättare av (inte minst Disney-) filmer och musikaler, men är för den breda publiken mest kända som textförfattare i schlagersammanhang. Tillsammans med Lasse Holm och Torgny Söderberg dominerade de Melodifestivalen totalt under 1980-talet.
- Under alla år har vi arbetat parallellt och ideligen blivit sammanblandade, ler Ingela.
- Ja men det här är ju faktiskt första gången vi samarbetar! påpekar Monica.
- Well, du har faktiskt sjungit en av mina låtar en gång, rättar Ingela henne. Minnen lever kvar.
(Väl hemma igen googlar jag. Hm. Kan det vara en låt från 1973 hon menar? This goes far...)
- Att få göra det här tillsammans nu är ett sätt att sluta cirkeln på våra långa karriärer som vi knappt vågat drömma om. Ett hejdundrande tack för allt och en hyllning till Torgny, inte minst, som vi alla saknar väldigt mycket, säger Monica.
(Circle of Life... Var det inte rentav Monica som översatte den Lejonkungen-låten? Måste googla igen. Jodå. Den också: En värld full av liv...)
Jag påpekar att De’ e’ det här... ju även blir ett sätt för publiken att få tacka dessa upphovsmän och -kvinnor för en låtskatt som för alltid ristat sina skivspår i vår musikaliska folksjäl. För hur många svenskars liv har inte på något sätt berörts av hits som Kärleken är evig, Främling, Bra vibrationer, Eloise och Diggiloo Diggiley – för att bara nämna några?
Pussel på hög nivå
Trots att både Ingela och Monica arbetat mycket med översättningar av manus på var sitt håll så är detta med att skriva originalmanus från scratch för en vuxen publik nytt för dem båda. Hur gick själva processen till? undrar jag. Vad har varit roligast? Mest utmanande?
- ALLT med det här projektet har varit ett lyckopiller! utbrister Monica. Jag har ju sett upp till Ingela i hela mitt liv. Många gånger tänkt ”Åh, varför kom inte jag på den där smarta grejen?” och beundrat henne i största allmänhet. Och nu skulle jag få jobba ihop med henne! Det var magiskt.
- Och sen när du kom upp till mig i Stockholm en helg och vi satte oss ner och började knoga så märkte vi direkt att vi funkade jättebra ihop, fyller Ingela i.
Vid Ingelas köksbord drog de båda ordkonstnärerna således upp linjerna för en story, där Lasses och Torgnys mest klassiska låtar på Mamma Mia-vis skulle pusslas in i handlingen, och i flera fall ges en ny innebörd. Vem som helst kan föreställa sig att det måste inneburit ett visst huvudbry.
”Kill your darlings”
Det hela landade i en berättelse som utspelar sig 1985. Med en melodifestival på dekis och fallande tittarsiffror bestämmer sig SVT för att satsa sig ur krisen med en påkostad talangtävling. Nu är den på väg till Den Svenska Småstaden och överallt förbereds det för Den Stora Showhändelsen... Mitt i stöket anländer, för stadens invånare, en rad obekanta jeppar – varav en dryg och uppblåst TV-producent – och småstadslunken sätts snabbt ur spel.
- Fantasin och flödet är det ju inget fel på hos någon av oss. Det absolut svåraste har varit att välja ut låtarna som ska vara med. Dels handlar det om låtskattens storlek, dels om att de ska passa storyn och vice-versa – puh! Alla 26 utvalda spår är naturligtvis inte med i sin helhet, i vissa fall rör det sig om snuttar. En del är självskrivna, medan andra varit uppe för diskussion. En hel del ”kill your darling-moments” har det förstås blivit, när man tvingats ge upp en låt man hemskt gärna velat ha med.
- Den som hade allra svårast att släppa en låt var faktiskt Torgny, säger Monika. Han kände så starkt för Juliette & Jonathan som Lotta Engberg sjöng i Mello 1996. Ända in i slutet pratade han om den och frågade om vi inte kunde pussla in den på något sätt. Men det hade inte gått utan att vi hade behövt trycka in två extra figurer i ett redan tajt manus. Tyvärr.
Hjärta, smärta, nerv & skratt
Att skapa en historia som ska orsaka både tårar och en klump i halsen, spänning och asgarv har hela tiden varit målet för resan och det tycker båda att de lyckats bra med.
- Publiken ska gå ifrån salongen och ha blivit rejält berörd, det är prio ett. Ingela har definitivt varit den som kommit på flest hjärtesnörpande vändpunkter, menar Monica
- Ja men det är ju för att jag själv är så lättrörd...
- Emotionellt inkontinent kallas det på fackspråk! utbrister Monica.
- Hans Marklund, som är uppsättningens koreograf och regissör, har faktiskt också hjälpt till en del med manus och skruvat det hela några extra varv, tillägger Ingela.
Men när 90% av svenska folket kan sjunga med i texterna, blir de inte lite rädda för att publiken ska ta över och kanske till och med överrösta artisterna?! Näää... inte till en början i alla fall, tror Ingela. Då sitter de nog mest stilla och vill hänga med i handlingen. Men kanske mot slutet?
- Andra akten är ju uppbyggd som en föreställning. Och vid la grande finale... ja då räknar vi med att människor står upp i raderna och sjunger med!
Någon ny musik då, trevar jag slutligen i jakt på ett litet scoop, kan publiken måhända förvänta sig någon sådan överraskning?
- Nej då, allt har redan hänt! replikerar Monica med den värmländska kvickhet som helt uppenbart är ett av hennes främsta signum.
Ja det är säkert bäst så. Memory Lane, all in. Ett lyckopiller alla såväl behöver nu: publiken, teatrarna, artisterna, gruppresearrangörerna... Det är knappt vi kan bärga oss tills vi får leta fram fjäderboan, glitterblåsan och schlagerslipsen och bänka oss i salongen för att uppleva höstens mesta hit-musikal!
De’ e’ det här vi kallar kärlek! får premiär på Nöjesteatern i Malmö den 22 september 2023.
Ungefär 50 föreställningar spelas fram till jul, med stora förhoppningar på förlängning.
Text & bild: Caroline Lilja Grilly