Värmland – En kulturresa i ett sagolandskap

Värmland håller fanan högt på kulturens område. Som en röd tråd genom landskapet löper dikterna, sagorna, bilderna. Det centrala geografiska läget och de bekväma avstånden mellan besöksmålen gör Värmland till ett utmärkt gruppresmål.

Sommaren 2017 besöktes Värmland av den turnerande gatukonstfestivalen Artscape. Den är Skandinaviens största gatukonstfestival och förflyttar sig till en ny plats varje år, och efter tidigare huserat i Malmö och Göteborg föll valet på Värmland. Under arrangemanget dekoreras utvalda delar av stadsrummet med permanenta konstverk av några av världens främsta konstnärer, som målar allt från abstrakta blommönster till kläder och porträtt av läsande kvinnor. Verken syns på allt från husfasader till trappor i tio värmländska kommuner, däribland Karlstad, Torsby och Årjäng.
– Vi tyckte att Värmland kändes som att vara mitt i de ursvenska skogarna, säger Tor Hedendahl, en av grundarna till Artscape. Vi ville prova att se hur flödet av konstverken blir när vi skapar i olika kommuner, och det var så mycket positivitet och skaparglädje i Värmland. Folk tog verkligen till sig det här och har öppnat upp dörrarna för den här konstformen även nu efteråt. Det märktes att det fanns en stor aptit på vår konstform.

Tor berättar också att Artscapes arrangörer och konstnärer dessutom fick vara med om ett extremt sällsynt ögonblick i skogarna kring Arvika.

– Vi hade döpt projektet till White Moose Project eftersom vi ville lyfta fram den vita älgen som är unik för Värmland. En dag sa en fastighetsägare till oss att hans bror hade skymtat älgen i skogen, så vi körde ut i skogen och där runt hörnet stod den! När vi först berättade om älgen trodde konstnärerna inte på det, de tyckte att det lät som att träffa en enhörning. Så när de såg den blev de helt mållösa. Flera av dem tog med den i sina konstverk, så på några av målningarna finns vita älgar med i bilden.

Värmlands kultur och konsttradition går långt tillbaka i tiden, och på många ställen kombineras historia med mer nutida verk. Svänger ni förbi Sunnetrakterna får ni inte missa säregna Alma Löv i Smedsby, som drivs av Stella Broos. Här har man i liten skogsdunge placerat sexton återvinningsbara paviljonger där både nya och etablerade konstnärer visas. Försök att pricka in ert besök samtidigt som de håller workshop eller festival.
I Sunne ligger också Rottneros Park, som sedan mitten av 1900-talet låtit värmlandsbesökaren njuta av blommor och skulpturer i en sagolikt vacker miljö. Alldeles intill har ni dessutom chans att uppleva ortens kulturarv på bästa sätt i Berättarladan. Här ger Västanå Teater sina hyllade och omtyckta uppsättningar av exempelvis Strindberg, Shakespeare och Ibsen i den unika spelplatsen. Sommaren 2019 spelas Eddan.
När ni befinner er i Karlstad är ett besök på Lars Lerins konsthall Sandgrund ett måste. Här ser ni utställningar av både Lerin själv och inbjudna gästutställare, som tidigare varit bland andra Kakan Hermansson, Nino Ramsby och Ola Stinnerbom. När ni ändå är i staden kan ni även kolla in Värmlands Museum, som ligger knappt 100 meter från Lerinmuseet. Tack vare museets fokus på kulturhistoria och samtal kommer ni garanterat att gå härifrån med nya intryck och perspektiv.
Mer värmlandshistoria finns på Rackstadmuseet i Arvika.

Berättelsen om Sveriges främsta konstkoloni, Rackstadkolonin, står i fokus och visar varför konstformer som keramik, smide och möbelsnickeri fortfarande lever och frodas i trakten. Sommarens utställning heter Zorn och kameran.

Går er resa mer åt Hagforshållet? Besök då Monica Zetterlundmuseet som tar er tillbaka till en tid av revyer, vågiga frisyrer och vinylskivor. Här kan ni lära allt om Hagforsdottern och en av Sveriges största ikoner. Om ni vill tillbaka till samtiden men fortsätta på musikspåret tar ni er till den kombinerade konsthallen och restaurangen Sliperiet i Borgvik. Här kan ni, förutom av god mat med råvaror i toppklass, även njuta av konst i en vacker bruksmiljö och akustisk livemusik i konceptet ”Sköna söndag”.

Värmlands tradition av berättande och skapande har banat väg för många lokala konstnärer. En av dem är 22-åriga Albin Liljestrand som trots sin unga ålder redan hunnit ge ut en ljudbok, släppa två soloalbum som musiker och få Torsångs kulturstipendium. Det är dock målandet som är hans stora passion.

– Egentligen målar och ritar ju alla när de är små. Vissa fortsätter och andra gör det inte. Jag fortsatte, men jag gör det inte längre av samma anledning som när jag var liten. Jag har lite andra drivkrafter i dag. Nu är det mer att se vad något blir och att vara nyfiken, för om man inte är det är det ingen större idé att hålla på.
Efter att ha gått gymnasiet i Karlstad och pluggat i Örebro blev Albin ”trött på städer” och bor nu i Ransby vilket han tror har hjälpt honom i sitt skapande.

– Det finns ju saker att göra här nu, men i och med att det ibland funnits väldigt lite att göra har jag blivit mer kreativ.
En annan konstnär på uppgång är Niki Merimaa, som gjort sig känd genom skulpturer av hundar, och på senaste tiden även katter, med spännande symmetri. Niki började gjuta brons i början av 00-talet på Konstnärernas Kollektivverkstad i Karlstad vilket hade stor betydelse för hans karriär.
– Det är en fantastisk möjlighet att ha tillgång till en verkstad eftersom det kostar för mycket och kräver för stora ytor att ha en egen. Du hade inte intervjuat mig i dag om inte KKV funnits, och jag hade aldrig börjat gjuta brons utan den.
Niki har bott och arbetat på flera platser i Sverige men har nu kommit tillbaka till Karlstad, där han skapat en relation till andra konstnärer inom olika genrer.

– Jag har mina konstnärskollegor här. Man lär känna väldigt mycket olika människor när man jobbar med bildkonst. Just bildkonst har fått mer plats här i Karlstad, för bara några år sedan fanns det ett enda galleri här men nu finns det minst tre som är väldigt bra. Det har blivit mer av en rörelse och man sammanlänkar ofta sina utställningar. Jag var på en vernissage med Karolina Nolin samtidigt som Anna Hedstrand hade utställning, och gissningsvis var det över 400 personer som gick mellan de här två gallerierna. Nikis lyfter gärna upp det som inte ses som perfekt i sina skulpturer, och han ser samma tendenser hos en annan lokal konstnär.

– Jag tycker att det är mycket mer intressant med drag som inte är det som anses vara perfekta. Så kan man ju se att Lars Lerin också gör. Munkfors kanske inte är världens roligaste plats till utseendet men han har lyckats avbilda den så fint. Han kan göra en ful bensinmack till världens vackraste plats.
Ovan nämnda Karolina Nolin arbetar i tekniken monotypi och hennes alster består av mycket färg och mönster. Hon kombinerar sitt konstnärskap med att jobba som lärare i psykologi och börjar varje dag med att gå en promenad i Karlstad som är nästan likadan hela tiden – runt älven, mot E18-bron och förbi Stadshotellet.

– Ibland fotar jag där och ibland kan jag bara gå där och tänka på hus eller platser och få idéer utifrån det, säger hon. Just Värmland är ganska tillåtande med många kreativa människor, det är ingen här som tycker att det är konstigt att ha ett kulturjobb.
Karolina har bott i Stockholm men tycker att Värmland ger henne ett annat lugn i sitt skapande.
– Jag hämtar inspiration från många olika städer, men i Värmland finner jag ro att uttrycka den, berättar hon. I Stockholm var det fokus på att arbeta och tjäna pengar och ha sociala relationer men här får jag tiden och möjligheten till att faktiskt vara aktiv och måla.