Tre trästäder

Åtskilliga svenska städer blev offer för rivningsraseriet på 60- och 70-talen. Vi rev frivilligt mer än vad som bombades i Europa under andra världskriget. Men Eksjö, Hjo och Nora klarade sig undan. Att strosa i de tre trästädernas centrum med hus och gårdar från 17- och 1800-talen är som att vandra i ett levande museum. Här frodas den genuina småstadskänslan.

Eksjö

Eksjöån rinner sakta genom stans träcentrum och kantas av hus från fyra sekler. Små söta butiker och kaféer sida vid sida med bostadshus, pittoreska gårdar och minnen från societetslivet. Kommers och vardag, arm i arm.

På Stora torget reser sig Stadshotellet mitt emot den vita stenkyrkan. På Lennarts konditori njuter besökare av hembakt och kaffe. Det gamla gatunätet kantas av rödfärgade timmerhus med överskjutande loftgångar, oljefärgsmålade paneler och innergårdar med vårdträd.

Det var längs dessa gator Albert Engström trampade runt och blev inspirerad innan han flyttade till Roslagen. Det var här han såg de fattiga gubbarna från Hult och skrev:

”I Hults socken är bönderna så hälsikes magra så det växer inget gräs på kyrkogården.”

På Eksjös museum finns en utställning med mängder av hans bitska och roliga teckningar.

En annan pärla är Aschanska gården, ett borgarhem från 1920-talet. Här är allt orört. Menyer från middagar, visitkort och recept. Familjefoton av barnen Aschan och spetsdukar på borden. Det är lätt att höra det stilla sorlet, pianomusiken och spraket från kakelugnen.

Hjo

Efter en rökt röding i Hjos hamn blir det en ”Hamnburgare” i Moster Elins glasstånd snett emot – dvs en knäckglass med peccannötskola. Annars finns glass som ”Vätterns Guld” eller ”Rökaren Bengt”.

Hjoborna är som göteborgarna, leker med ord. Eller vad sägs om Lok-Hjo-Motivet, stans traktordrivna sightseeingtåg?

Hjo är lillsyskonet i trästadsfamiljen, på Vätterns västra strand. Här dras blicken till snickarglädjen på husens verandor och de vackert spröjsade fönstren. Allra vackrast är strandvillorna i Stadsparken från tiden då parken tillhörde Hjo Vattenkuranstalt. På stranden står de klassiska badhytterna.

Vill ni slippa bli blöta om fötterna så tar ångaren S/S Trafik, byggd 1892, er ut på Vättern – oftast med destination Visingsö. Det vackra ångfartyget är en välputsad pärla som räddades från att bli skrot på 70-talet.

På Hamngatan står en minnesskulptur över Estrid Ericson, kvinnan bakom Svenskt Tenn. Hennes gärning ihop med österrikaren Josef Frank kom att påverka inredningsstilen i hela västvärlden. Och i kulturkvarteret Pedagogien finns en utställning med deras möbler och tenn.

Nora

Kullerstensgatorna där man kunde möta deckarförfattarinnan Maria Lang finns kvar. Det var här hon gick och grunnade på nya hemska brott i trästadsidyllen Nora, som i böckerna heter Skoga. Grupper kan upptäcka Skoga under en mordisk vandring i sällskap av systersonen Ove Hoffner.

Själv står Maria Lang som bronsbyst precis utanför hyreshuset där hon bodde vid Norasjön, inte långt från Kafé Strandstugan där hon brukade dricka sitt te och en kaka. Hemma föredrog hon whisky och geléhallon.

Noras tre ben är den välbevarade stadskärnan, veteranjärnvägen och bergsmansbyn Pershyttan. I det gamla stationshuset finns i dag turistbyrå och utanför står vagnar och lok från svunna tider. Sveriges första normalspåriga järnväg öppnades 1856. Tack vare frivilliga kör tågen hela sommaren till Järle och Pershyttan.

I Noras gamla gränder ser vi en kvinna komma dragandes på en kärra med tre cylinderformade behållare. Och så har det varit varje sommar sen 1923!

– Det är dagens tre Nora-glassar, förklarar hon. Varje dag serveras en ny smak tillsammans med vanilj och hasselnöt. I dag är det rabarber!