Glaset tämjde Åsa Jungnelius rastlöshet

En av Kostas populära formgivare arbetar dubbelbottnat, med både svårtillgängliga och publika föremål.
– Det viktiga för mig är att människor får ta del av min konst, säger Åsa Jungnelius.

Vi känner Åsa Jungnelius genom hennes läppstift, nagellack och munnar men den som besökt hennes utställningar vet att hon har en mångbottnad relation till glaset. Sedan 2007 har Åsa Jungnelius varit en del av Kosta Boda och under de första åren formgav hon bara för det prestigefyllda glasbruket.

– Under de fyra första åren var jag inte bara del av bruket utan också av bruksorten. Jag är alltid en del av lokalsamhället och har alltid varit. Bruksorten var något nytt för mig och jag tyckte det var en fantastisk miljö, säger hon.

Numera är hon konstnär på frilansbasis och har sin egen ateljé med glasugn hemma i trädgården där hon skapar prototyper och utställningsföremål. När hon tar fram nya kollektioner för Kosta är hon på plats på bruket för att instruera glasblåsarna.

– För mig är det viktigt att jag behärskar både hantverket och formgivningen. Jag vill aldrig släppa glasblåsningen, för jag vill vara med i hela processen.

Det har inte alltid varit självklart att hon skulle bli konstnär men när hon var liten tog hon ofta sönder saker som hon sedan satte ihop på ett nytt sätt. Kläder var det som var mest tillgängligt då, vilket ledde till att hon ofta hade unika klädesplagg.

– På den tiden förstod jag inte att det var ett yrke, men det är ju lite så som jag arbetar idag.

För Åsa Jungnelius var Konstfack nyckeln. Där fick hon akademiskt lära sig om design och formgivning. Hennes examensarbete från skolan blev en utställning som hette ”Vad fin du är i håret” som belyste situationen med kvinnors attribut för att bli den man vill vara.

– Det är därifrån som nagellacket och läppstiftet kommer. På utställningen hade jag också en snippa för att avbilda kvinnan som subjekt. På den tiden pratade man inte så mycket om sådant men det gör man nu. Tiderna förändras, säger hon.

Åsa Jungnelius är uppvuxen i Stockholm och när hon som 17-åring upptäckte glaset på Glasskolan i Orrefors kändes det som om hon träffat rätt.

– Som material passar glaset mig eftersom det är högt tempo – allt ska gå snabbt. Jag tror att glaset stillade mitt rastlösa ungdomsjag.

Glashantverket tycker hon är fantastiskt eftersom glas finns i så många sammanhang. Alltifrån arkitektur, konst och bruksföremål till mobiltelefoner.

– Hantverket vurmar jag för. Det är viktigt att hålla kunskapen vid liv för annars går framtiden förlorad, i och med att hantverket utgör basen för det högteknologiska. Förlorar vi grunden blir det svårt att utveckla.

Framtiden för Åsa Jungnelius ser ljus ut. Inför Kosta Bodas 275-årsjubileum har hon formgivit flera serier samtidigt som hon har offentliga konstnärsuppdrag. Dessutom har hon ett flertal utställningar på gång, både nationellt och internationellt.

– Det är viktigt för mig att folk får ta del av min konst. Därför vill jag skapa både lättillgängliga och svårtillgängliga föremål. Jag vill att min konst vara där människor är.

 

Text: Lotta Eliasson