Fikastaden Alingsås

Nytt för i år är att man bjuder in världen att ta del av ”Smakvandringar i Kaféstaden”. Och världen låter sig väl smaka! Trycket på smakvandringarna är stort och Alingsås lockar till sig busslaster av fikasugna från när och fjärran. Vi bestämde oss för att själva testa Kaféstadens fikabuffé.

Trend med tradition
Att Alingsås är en av Sveriges bageri- och kafétätaste städer sägs bero på att stans kvinnfolk slet hårt i de många industrierna under 1900-talets första hälft. Tio timmars arbetsdag, sex dagar i veckan ger inte mycket tid över för att sätta egen deg. En kafékultur var född. Idag finns här drygt 25 kaféer på en högst begränsad yta. Knappast något annat är en djupt rotad kafékultur kan hålla snurr på så många hjul.

Nischat
Smakvandringen startar framför Turistbyrån på Bryggaregatan och kvickt är vi nere på Nygatan, som kantas av låga träbyggnader. Där ligger Any’s Coffee House, där vi blir serverade dagens första smakprov på den trivsamma innergården: en glutenfri citronkladdkaka som smälter i munnen. Just glutenfritt är Any’s nisch:

”Vi kan inte kalla oss en glutenfri lokal eftersom vi bakar allt på plats, även bröd och kakor som innehåller gluten, men vi har ett rejält sortiment av glutenfria bakverk”, säger Jennifer Hansson, som står bakom disken den dag vi är på besök. ”När det finns så många kaféer som det gör i Alingsås är det viktigt att hitta något eget. Det går inte att bara kopiera grannen! Just en stor andel glutenfritt sortiment är vår grej.”

Strax intill Any’s ligger Café Viola. Ett arbetarfik av den gamla stammen, med tillhörande obligatoriska köttbullemackor i storlek XL. En nisch så gott som någon. Vill man avsluta skrovmålet i mer rojalistisk anda bjuds också Silviakaka.

Träigt och trevligt
Vi svänger av till vänster från Nygatan och kommer in på Drottninggatan. Ännu en gata med låga trähus i pudriga pasteller. Sedan branden 1779 har Alingsås stadskärna fått frodas ifred och inte ens 1960-talets raseringsfeber nådde ända hit. Hela innerstan inger en känsla av K-märkning – homogent och smakfullt utan att vara pretentiöst. Gulligt men inte tokstajlat. Sött men inte sliskigt. Prydligt men inte pråligt. Precis som bakverken som frestar bakom glasdiskarna. What you see is what you get. Inget uppumpat fluff. De äldsta husen är från just 1700-talet och bakom de välputsade träfasaderna gömmer sig idel pittoreska innergårdar som fungerar som uteserveringar till de många kaféerna sommartid.

Stensatta uterum
På Nygrens Café, i två etager och med en rejält tilltagen innergård, står delikata chokladtryfflar på smakvandringsmenyn. Två eftermiddagar i veckan dukas det upp för afternoon tea och på söndagar serveras stor fikabuffé – voilà Nygrens nisch. Allt på menyn bakas på plats – här liksom på de flesta andra alingsåskaféerna:

”Att baka allt själva är en nödvändighet. Något annat duger inte om vi ska kunna konkurrera med varandra. Köpebröd göre sig icke besvär!” skrattar Sandra Johansson som driver Nygrens.
På andra sidan av den stora, ljusa innergården har hon draghjälp av Balders Hage – en ovanligt välsorterad inredningsbutik som det vallfärdas till från när och fjärran, året om. En väsentlig del av butikssortimentet har anknytning till kaffebordet.

”Jag tror att just miljön här, med trähusen och innergårdarna, bidragit starkt till att kafétraditionen fortfarande lever och frodas i Alingsås”, säger Mikael Lindeman som förestår anrika Ekstedts Bageri och Café på Drottninggatan. ”Här är mysigt och genuint. Ingen fejkad kuliss.”

Kafferosteri
Mikael rostar sitt eget kaffe, det är hans nisch. Just idag är det bönor från Honduras i koppen. Ekstedts stensatta innergård för osökt tankarna till Anderssonskans Kalle och en helt annan slags söderbönor. Tänk röda plank och stockrosor. Vi sörplar och njuter en smula.
Med oss hem från Ekstedts får vi en liten påse med sju sorters kakor.

Längre ner på Drottninggatan ligger Café Ringen. En av stans äldsta kaffeinstitutioner som drivs av Alingsås yngsta kaféentreprenör; blott 20-åriga Julia Wikström. Lite av sin ungdom bakar hon in i sina smakvandringsprover… eller vad sägs om skivor av klassiska bullkransar med en fyllning av Nutella? Barnsligt gott!

En riktig bak-potatis
Vi tar Torggatan ner mot Stora och Lilla torget. Upphöjd på en pelare tronar en byst av den episke entreprenören Jonas Alströmer (1685-1761). Stadens son som tog potatisen till Sverige, som snappade upp hur modern textiltillverkning skulle gå till och som satte ortens industriboll – och därmed indirekt kafékulturen – i rullning.

Så vad ska man avsluta rundan i Alingsås med om inte en potatisbakelse? En lokal storsäljare gjord av bl a smörkräm, vaniljkräm, mandelmassa… och lite kakao för färgens skull. På klassiska konditori Ljungbladhs på Lilla Torget har Staffan Gellerman på begäran fått krympa storleken på stans specialitet:

”När folk nått ända hit, i slutet av smakvandringen, är de som regel ganska mätta..! De flesta mäktar inte med en bakelse i storlek av en rejäl bakpotatis då – ett vanligt ”pära” blir mer lagom!”

Ja säga vad man vill om Alingsås. Stan kanske inte är bra för midjemåttet… men den gör något med humöret. Sockerstinna och lite kaffedarriga rullar vi ut från Ljungbladhs. Med mersmak, trots allt.